3 photos

Broken glass - A water drop - Sparkles


Det eviga arbetet

Februari var en månad av mycket arbete, missförstå mig rätt, jag tycker om det jag gör. Men det är klart att vi alla uppskattar lite semester. I April ska jag ha semester. Just nu ska jag däremot arbeta.

Varje vecka har jag nio timmar av undervisning. + privatlektioner + en del andra workshops. Jag föredrar att förbereda mina kurser innan istället för att improvisera på plats.

En hel del administrativt arbete tillkommer, bokföring, svara mail, göra reklam m.m. Dessa sysslor tycker jag också om, men det är klart att undervisningen är det roligaste. Det är där jag får min energi!

Igår hade jag 4 timmars undervisning. Ikväll har jag 2 timmar. Igår var det Stockholm, idag är det Uppsala.

Variation är viktigt. Dans är varierande och energigivande!

Solen


Vi gick uppför
Ju längre upp vi kom desto mer av dig såg vi
Du värmde våra kinder 
Jag vänder ansiktet mot dig och ler

Kvällsmänniska

I föregående inlägg konstaterade jag att jag är en morgonmänniska. Nu är det dock så att jag även anser mig vara en kvällsmänniska. I alla fall oftast.

På grund av mitt karriärval så arbetar jag mycket kvällar. När jag kommer hem från dansundervisning har jag så mycket energi att det är svårt att sova. Därför blir det en del arbete även när jag kommer hem. Jag brukar faktiskt sitta och bokföra på kvällen/natten. Det är skönt att ha det gjort så att när man vaknar har man redan bockat av en hel del på checklistan.

Det är det bästa, att göra morgondagens sysslor idag.

Morgon- vs kvällsmänniska

Jag är en morgonmänniska. 

Det är underbart att gå upp tidigt och vara effektiv direkt på morgonen. Idag hade jag egentligen möjlighet till en ordentlig sovmorgon men jag vaknade och kände mig glad över att jag inte sovit bort hela morgonen. Det är ju under de där timmarna innan tolv som lugnet finns. Det kanske är för att ens tankar inte kickat igång och blandat ihop sig till en gröt (för det gör tankarna senare under dagen....), så då ser man allt lite klarare. 

Dessutom älskar jag frukost! Det behöver inte vara något fancy eller speciellt. Macka, yoghurt, juice. Jag skulle kunna äta i princip likadan frukost varje morgon och jag slulle fortfarande klappa händerna utav ren glädje över att få äta frukost ytterligare en morgon. 
 
På tal om frukost, den bör ätas nu. Jag satte nämligen igång med annat direkt när jag vaknade så frukosten fick vänta... 

Jag återkommer med andra delen i detta inlägg, kvällsmänniskan. 

Nytt år, ny blogg

Det var över ett år sedan jag gjorde ett inlägg på min blogg. 

På ett år har mycket hänt.
Så otroligt mycket.

Den 31a december 2016 började jag skriva på ett brev som jag ska ge mig själv den 31a december 2017. I brevet berättar jag om 2016 samt skriver om mina förhoppningar och förväntningar inför 2017. Det blev ett långt brev. Det var som sagt mycket som hände 2016 och jag tänker inte gå in på allt nu. Nej, 2017 är ett nytt år. Varför vara kvar i det gamla? 

Jag börjar det nya året med att stå på egna ben, genom mitt dansföretag. Klicka här för att komma till min hemsida.

Följ min resa som egenföretagare. På Facebook går det att läsa en hel del, på Instagram finns en massa bilder. Här på bloggen blir det resan i textformat.

Att säga det man faktiskt vill

Det där med att tala är inte så svårt, för mig i alla fall. Jag kan konversera med främlingar eller kompisar, prata inför ett fåtal eller flera, hålla ett oförberett tal eller ett planerat. Jag tycker inte det är så svårt.

Men det var det där med att säga det man faktiskt vill. Det är lite klurigare. Ibland så behöver jag förmedla något till någon. Något som är viktigt att det blir på det sättet jag vill. Den här gången kan jag inte bara säga det oförberett. Nej, jag grunnar på det länge, vrider och vänder på orden, ändrar formuleringar. Skriver om, skriver bättre. Slänger, börjar om.

Det kan ta tid och få ihop något riktigt bra och sen när jag väl ska säga det så bara händer något. Allt försvinner, puts väck. De där orden som var så välformulerade, så genomtänkta finns liksom inte kvar. Det slutar med att jag inte fick ett ord sagt, i alla fall inte det jag faktiskt ville säga.

Tillbaka

Det är dags att börja skriva igen
För mig handlar det om att få ut det som sitter fast där uppe i den där gråa massan
Lätta lite på trycket
Dela med mig av mina tankar, funderingar, ideér och känslor

Ibland blir jag inte riktigt klok på dem
Så därför skapar jag ett hem till dem här

Här kan de ligga och gro till sig tills jag kanske en dag läser dem igen och förstår dem på ett helt annat sätt
Ett sätt som känns lite mer rätt

Den är alltid lika långt bort men samtidigt så nära

Framtiden...

Ett ord som kan vara så skrämmande
Vad ska hända? 
Hur ska det gå? 
Vad blir jag när jag blir stor? 
Jag har en plan, men tänk om det inte blir så...

Att prata ut om den
Smida planer
Plan B och plan C
Om plan A inte går som man tänkt
Om man liksom inte riktigt hinner med

Men nu är plan C bestämd
Och likaså plan B
Det blir bra vilket som 
Framtiden
Kom bara kom
 

Blad, löv, guld


 

Höst

Spenderade en timma i Haga tillsammans med Lisa och min kamera. Ibland tittade solen fram och gav ett magiskt ljus.
 














Bild 4, 6 och 8 är tagna med min morfars gamla objektiv till en analog kamera. Jag älskar det objektivet. Jag stog bara någon centimeter ifrån det jag fotade. Att behöva vara så nära för att få skärpa i bilderna är häftigt. 

Gigant dogs

 
En av mina kompisar här i Boston har två gigantiska hundar. Jag lovar att hunden på bilden är längre än mig när hon står på bakbenen. 
 
För 12 år sedan hade jag fått panik av bara tanken på att befinna mig i närheten av dessa hundar. Imorse borstade jag en av dem. De skrämmer mig inte ett dugg. 
 
Jag visste vad jag ville och jag såg till att det blev gjort. 

Dans, studier och det där som kallas kärlek

Japp det är det som mitt liv handlar om just nu. Dansa försöker jag göra så ofta det bara går. När jag står i kassakön på ICA, när jag borstar tänderna, när jag undervisar på Uppsala Danscenter eller Stockholm Salsa Dance. I höst kommer det bli ännu mer dans men innan dess så ska jag dansa i Boston i sommar. Åh vad jag längtar! 

Så när jag inte dansar så studerar jag. Och intensivt är det, för alltid kan man läsa lite mer. Det är väl egentligen det jag inte riktigt tycker så hemskt mycket om, att det liksom aldrig är tillräckligt. Jag har ju redan prestationsångest som det är. Hmm, jag får nog börja jobba på det... Sista tentan är i alla fall om precis två veckor, ja under förutsättningar att jag klarade den senaste. 

Kärlek. Ja, det där med kärlek, det finns mycket att säga om den saken. Mycket men även så otroligt lite. För nästan exakt 6 år sedan så skrev jag dessa rader i en dikt: 

Tillbaka igen
Till verkligeheten
Tillbaka igen
Till det allvarliga
Nu är allt ett stort kaos igen
Som en virvelvind
Men jag måste ta det kallt
Ta ett andetag
Börja på nytt
Måste klara det
Jag har förlorat
Men tänker inte låta dem vinna
Måste få revanch
Måste klara det


Jag undrar vad jag menade... Men jag tror jag vet.


Idag tänker jag på dig, Farfar.

"Vad är det för dag idag?" "Är det redan helg?" "Va fort tiden gick!"

Ja, ibland går dagarna så fort att man inte hinner med. Helt plötsligt var det helg och vad gjorde jag egentligen i veckan? En timme kan ibland kännas som en halv eller ännu kortare.  

När ska man hinna med allt? Kan jag inte få en timma till per dag, det skulle vara perfekt tack. Snälla? Nähä, det går inte. Men jag kanske kan sova lite mindre, så jag hinner med det där jag ville göra. För när jag har gjort det så behöver jag ju tid att göra ingenting en stund. Eller i alla fall känna att jag inte behöver göra någonting så att jag kan göra det där jag verkligen vill göra... Förstår du? Hmmm....

Det mesta går att göra lite senare. Man kan skjuta på mycket. Man kan göra det om ett tag eller imorgon. Ta en paus först, göra något annat och sen gå tillbaka till det där man ville göra.. 

Men vissa saker går inte att göra, hur mycket man än vill. Och hur mycket tid man än har för att göra det. Den där dagen kommer då personen inte längre kommer svara på telefonsamtalet, eller inte kan svara på brevet, eller inte är där när man vill hälsa på. När den dagen kommer och man faktiskt inser att det inte går, hur mycket tid man än har över då inser man att man tog tiden, livet... lite förgivet. 


 





Because it sucks that I'm not with them...

Some pictures from the best trip ever. I had my parents all to myself. The best parents. 



Reunited after too long time spent apart! 



"Swedish night in Boston"



New York



New York by night 

 
New Orleans



New Orleans

RSS 2.0