Att tala eller inte tala

Tystnaden finns där någonstans, frågan är bara om jag vill utnyttja den. Kanske är jag rädd för tystnaden, jag vet inte riktigt men jag tror det för jag pratar ju så mycket eller vill att andra ska prata. Nästan hela tiden. Men varför skulle jag vara rädd för tystnaden? Vad försöker jag dölja med allt prat? Jag döljer väl inget?  

Ibland har jag undrat hur det skulle vara att tappa rösten. Jag har aldrig gjort det. Frågan är om andra skulle tycka det var skönt? Förmodligen... Usch vad ömkigt det lät. Men jag har hört det så det borde ju vara sant. "Gu', va' du pratar!"

Jag tycker det är okej att prata om man bara tar sig tid och faktiskt lyssnar lika mycket. Och det gör jag, jag gillar till och med att lyssna. Diskutera, tycka, lyssna, prata och förstå.


Doktor?

Jag har ju inte haft jättetur med de doktorer jag har träffat, till nu då. Men det får jag ta en annan gång. I vilket fall som helst så har jag alltid tyckt om att hjälpa människor och en doktor finns ju till just för att hjälpa. Sen gillar jag ju även pussel och det kan ju vara klurigt att lista ut vad en människa har för sjukdom. Lite som att lägga ett pussel, man måste koppla ihop olika bitar för att få ett svar.

Så nu när jag halvligger här i soffan och funderar på vad jag vill bli så kom jag och tänk på just doktor. Jag har ju tidigare idag svarat ja på två av de tre kurser jag blev antagen till. Pedagogik A och Bostadens Utformning. Kanske skulle jag sökt någon slags doktorkurs? Bara för att se om det hade varit kul...

Aja jag får klura mer på det en annan gång.


Snön är här och det gillar jag :)


snö!

Idag snöade det och jag blev så glad! Snön gör så att det blir så mycket ljusare och på ett sätt tycker jag också att det gör vintern varmare. Trots att det kanske inte är det, för temperaturen måste ju ligga under nollan för att snön ska vara kvar.

I vilket fall som helst så blev jag så otroligt glad, kände mig nästan som fem igen. Det ända jag ville göra var att rusa ut och vända upp ansiktet mot himlen och öppna munnen och låta snöflingorna smälta i munnen. Men jag stannade inne, kanske var det mitt "vuxna" förnuft så hindrade mig från min "barnsliga" impuls. Om det snöar imorgon ska jag strunta i "förnuftet"... 

Nu har jag i alla fall ägnat lite tid åt att göra en snölykta på min balkong.



RSS 2.0