Första jobbdagen...

Idag var första dagen jag jobbade. Lyckligtvis är den förra Au Pairen fortfarande här. Vi åt frukost med pojkarna och sen var det dags för läxor. Den ena pojken har lite inlärningssvårigheter så först ville han inte läsa sin bok men när vi bara lät honom vara ett tag så kom han tillslut till bordet. 

Efter det blev det dags att åka till The Social Security Office så att jag kunde skaffa mitt Social Security Number. Medan jag var där åkte de andra till en park som låg i närheten. Sedan åkte vi hem och åt lunch och spelade fotboll och basket. 

Planen var att vi skulle åka till en pool och bada, det var väldigt varmt idag, men båda ställena var stängda för säsongen så vi fick åka hem istället. Men tiden gick så det ända vi hann med att göra därefter var att gå till Dunkin' Donuts. Vi hade lovat pojkarna lite glass innan men nu fick de donuts istället. Efter att de ätit upp så gjorde de varsitt födelsedagskort till deras mamma. Hon fyller år imorgon.

Jag har varit och köpt blommor som hon ska få av mig. Det har varit en bra men tröttsam dag. Det kommer nog ta ett tag innan jag kommer in i det. Tate är lättare än Néo och Rhys. Men jag kommer inte att ge upp!


Blommorna till Jodi.

Irene finale

Nu är hon borta. Hon orsakade inte oss någon skada, men vi hade tur, för bara något kvarter bort så är de utan ström. Ett träd hade trillat över vägen och elstolpen hade tagit skada. 

Jag var aldrig riktigt orolig, mina värdföräldrar sa att de var lugna och att det förmodligen inte kommer hända något. Vilken tur att de hade rätt! 

Tydligen så har staten lärt sig efter Orkanen Katrina...

Tate


Från igår (28/08) Tate var i mitt rum, jag hjälpte honom med hans Nintendo DS.

Irene uppdatering.

Än så länge har Irene inte orsakat så mycket skada. Jag och Will gick en promenad med Norman (familjens hund) och det vi såg var lite avbrutna grenar, annars duggar det bara lite. 


Bilden är tagen från verandan.

Sista dagen på skolan (26.08.2011)



Jeannine, Johanna och jag utanför den delen av skolan som vi sov i. Det var dessa två tjejer som jag delade rum med. Jeannine kommer från Schweiz och Johanna kommer från Tyskland. Båda två kommer att bo i Boston eller i alla fall i närheten av Boston. Jag och Jeannine har redan gjort en lista med saker vi ska göra innan året är slut.

Irene

Nu har jag precis kommit hem från ett barnkalas. Det var svärdfighting som gällde. Jag tog hand om Tate eftersom han inte ville vara med från början. Men sen fick även han prova på.


Néo och Rhys.

Det har börjat regna men vinden har inte kommit hit än. Jodi (min värdmamma) är inte orolig. Hon menar att det kommer bli blåsigt och visst det blir jobbigt om strömmen går men Will (min värdpappa) har fixat så vi har ficklampor. Så vi är förberedda. Skulle det bli värre så får vi åka iväg någonstans :) 

Jag är inte orolig, men en extra bön skulle inte sitta fel för de som känner sig manade.

Mötet

Jag vaknade med ett leende på läpparna och jag kommer gå och lägga mig med ett leende på läpparna.

Låt mig ta det från början... Min värdpappa hämtade mig vid bussen och därifrån åkte vi hem. (Först var ju tanken att vi skulle åka till deras sommarhus men så blev det inte, dels pga orkanen som är påväg hitåt.) Hemma möttes jag av alla barnen, den förra Au Pairen samt ett till antal barn. 

Mötet blev som förväntat, både positivt och negativt, som det ska vara helt enkelt. En av tvillingarna var mer negativ än den andra som ville visa mig mina presenter.


Vattenflaska, blomma, godis, tuggummi, skrivbok, läppsyl och fina teckningar från barnen!

De fick svenskt godis och sina presenter och då blev jag genast en favorit :)

Allt eftersom dagen gick fick jag lite tid med var och en av pojkarna och det var riktigt bra. Jag tycker verkligen att det ska bli så kul att lära känna dem bättre!

Sista natten i NY, imorgon blir det Boston.

Det har varit fem riktigt härliga dagar i New York. Detta är en del av det jag varit med om: 
  • Jag har lärt mig mycket om hur man tar hand om barn i Amerika på bästa och säkraste sätt.
  • Jag har fått underbara vänner.
  • Jag har upplevt New York City igen men Rockefeller Center för fösta gången. (Värt det!)

Min grupp skulle visa upp vad 3-4 åringar kan. Jag är lilla Susie och är mitt uppe i en scen där Susie visar att hon kan gå på toaletten själv.


Min klass med våra certifikat.


Jag och ett gäng tyskar uppe på Rockefeller Center. Härliga människor.


Jeannine och jag på Times Square.


Jag och Hanna.

På lördag kommer jag vakna upp i Boston med nästan ett helt år av spännande upplevelser framför mig. Samtidigt som jag är lite nervös inför det året så längtar jag. 

Imorgon vaknar jag med ett leende.

Amerikansk lunch

Detta bestod min lunch av: Två mackor med kyckling, en påse chips, två oreos (kakor) och en sallad... Är man i USA så är man! 


Lite efterskalv

Så idag när vi satt i klassrummet och lyssnade till läraren så kände jag hur stolen skakade. Jag tittade till höger för att se så att inte tjejen bredvid mig stötte på min stol. När jag såg att hon inte gjorde det så funderade jag på om jag höll på att svimma, jag mådde lite lätt illa. Så säger en tjej längst bak i klassrummet:
- The chair is shaking, and so is the TV! 

Läraren trodde först inte på det eller tänkte att det är väl bara några som håller på att jobbar med någonting på övervåningen. 

Men när vi andra också började hålla med så blev alla 250 au pair elever + lärare tvungna att gå ut och ställa sig på gräset. När vi sedan fick gå in igen så fick vi information att det hade varit en jordbävning (5.8 på richterskalan) i Washington DC och att det vi hade upplevt var efterskalv. 

Våran lärare sa:
-I haven't experienced an earthquake in NY in all my 42 years, and now it happens, and I MISSED IT!


Det går att läsa mer på:   http://www.cnn.com/2011/US/08/23/virginia.quake/index.html

Segla med två amerikaner, ja tack!

Första dagen i USA. Vilken underbar dag!!

Vi var ett stort gäng som var påväg till några affärer och så körde två killar förbi och frågade vart vi var påväg. Vi hann inte svara men sen kom de förbi igen och stannade vid vägen. De frågade om vi ville hänga med dem och segla. Jag och en till tjej hoppade in i bilen. Varför inte liksom?
De visade sig att det var ett bra val! Vi hade en underbar dag och seglade i en båt som heter aqua cat: 



Vi åkte över till en ö som heter Fire Island. Vi gick runt lite, åt glass och badade. Vattnet var helt underbart varmt!! Sen seglade vi hem igen och nu ska jag snart iväg på en välkomstmiddag. Jag är helt uppe i varv!

Imorse på promenade. Jag är andra personen från höger


Mina nya vänner: Jake, Seth, jag och Hanna.

Äntligen framme!



Vi möttes av denna synen när vi kom in. Härligt. Det var en händelserik flygresa. När vi kom till Paris så kunde vi inte gå ingenom passkontrollen för att någon hade lämnat en väska obevakad. Polisen kom, fler poliser kom, alla människor fick hålla sig undan. Efter ungefär en timme hörde man ett pang! De sprängde alltså väskan. Sjukt!

Som tur var hann vi med flyget, det blev även framflyttat en halvtimma. Jag sov den största tiden av flygresan vilket var skönt. Nu sitter vi här och jag och en till svensk tjej funderar på att gå över till puben på andra sidan gatan... Vi får väl se...

1,8 kg för tungt

Idag har jag spenderat dagen med pappa. I måndags var jag med mamma. Pappa hjälpte mig att packa. Hans expertishjälp behövdes. Dock behöver jag bli av med 1,8 kg. Kankse kan jag ha på mig två par byxor, fyra tröjor och två tjocktröjor? Samt bära alla mina smycken? Nja, jag tror jag lämnar kvar min parfym och ett par skor istället.
Fast pappa sa ändå att jag har varit duktig med packningen. Det kändes bra. Imorgon eller på fredag ska jag lägga upp en hel del kläder och lite smycken på tradera. Kanske kan man få en liten slant för det? Tre kassar kläder ska även ges bort till någon hjälporganisation. Så mycket har jag sållat ut må jag säga och det är riktigt skönt. Det är ingen idé att ha kläder som jag hade när jag var tio...

Ett brev på posten och ett mail i inkorgen...

Idag fick jag hem schemat för Au Pair Training School. De första dagarna i New York City kommer att innehålla föreläsningar om bland annat Child Safety Awareness, The Au Pair as a Role Model och Behaviour Management Strategies. Jag tycker att alla föreläsningarna låter jätteintressanta. 

Den fjärde dagen inkluderar en resa runt i New York City för att få leka äkta turist. Jag har visserligen redan varit i NYC men jag tror bestämt att staden har mer att erbjuda. 


Jag i Central Park

Idag fick jag även ett mail från min värdfamilj. De skrev att jag kommer spendera min första helg med dem i deras sommarhus vid havet. Det tycker jag inte låter helt fel... 

Allt som allt känns det som att jag tagit ett steg närmare något som känns riktigt bra. Och jag gillar det.

Att fortsätta gå


Ibland behöver man bara ta ett steg för att kunna gå vidare. Egentligen borde det inte vara så svårt. Man tar ett steg i taget. Jag undrar varför det då kan vara så smärtsamt. 

Det känns som att jag precis tog ett jättestort kliv för att kunna gå vidare. Det kanske är svårt för att man ibland slår foten i en sten. Det gör ont, kanske börjar det blöda. Man måste stanna till, plåstra om, låta det läka, tills man kan gå vidare igen. 

Eller också ser man en blomma, man glömmer att man ska gå vidare och då blir det lite jobbigare att ta det där steget, bort från den fina blomman. Så när man väl kommer ihåg att fortsätta gå så blir man lite ledsen och det är svårt att slita sig från det som var. 

Men om man lär sig att ta små steg, se sig om och vara lite försiktig så går det bra. Då kan man gå vidare och minnas de fina blommorna trots stenar på vägen.

Pirr i magen

Nu är det inte många dagar kvar. Närmare bestämt 13 dagar. Det är mindre än två veckor. Jag känner hur det pirrar till i magen. På ett bra sätt.

Det mesta är klart, flyget är bokat, papprena är inskickade till organisationen jag åker med och jag har en värdfamilj. En första packning är gjord, men det ska packas upp och om och tas bort och finpackas tills allt som är med är nödvändigt. Mycket finns ändå kvar att göra. Presenter ska köpas, telefonsamtal ska ringas, informationsböcker ska läsas. Ja, det finns alltså en del kvar att göra. Därför är det skönt att jag jobbar min sista dag idag. 

Imorgon ska jag hälsa på en av mina finaste vänner och fin underbara Farfar och Bonusfarmor. Jag hoppas även att jag hinner träffa lite andra vänner innan jag åker. Men jag är lite splittrad för jag vill ju vara med min familj så mycket det bara går också. Man hinner inte träffa alla helt enkelt. Jag litar på att det löser sig på bästa sätt.

Jag känner fjärilarna i magen igen, jag tror bestämt de slår volter eller kanske har någon slags "vem-kan-flyga-runt-mest-i-Matildas-mage-tävling". Men, det förstås, är ju klart det ska pirra lite. 


RSS 2.0