Att säga det man faktiskt vill

Det där med att tala är inte så svårt, för mig i alla fall. Jag kan konversera med främlingar eller kompisar, prata inför ett fåtal eller flera, hålla ett oförberett tal eller ett planerat. Jag tycker inte det är så svårt.

Men det var det där med att säga det man faktiskt vill. Det är lite klurigare. Ibland så behöver jag förmedla något till någon. Något som är viktigt att det blir på det sättet jag vill. Den här gången kan jag inte bara säga det oförberett. Nej, jag grunnar på det länge, vrider och vänder på orden, ändrar formuleringar. Skriver om, skriver bättre. Slänger, börjar om.

Det kan ta tid och få ihop något riktigt bra och sen när jag väl ska säga det så bara händer något. Allt försvinner, puts väck. De där orden som var så välformulerade, så genomtänkta finns liksom inte kvar. Det slutar med att jag inte fick ett ord sagt, i alla fall inte det jag faktiskt ville säga.

RSS 2.0