3 photos

Broken glass - A water drop - Sparkles


Kvällsmänniska

I föregående inlägg konstaterade jag att jag är en morgonmänniska. Nu är det dock så att jag även anser mig vara en kvällsmänniska. I alla fall oftast.

På grund av mitt karriärval så arbetar jag mycket kvällar. När jag kommer hem från dansundervisning har jag så mycket energi att det är svårt att sova. Därför blir det en del arbete även när jag kommer hem. Jag brukar faktiskt sitta och bokföra på kvällen/natten. Det är skönt att ha det gjort så att när man vaknar har man redan bockat av en hel del på checklistan.

Det är det bästa, att göra morgondagens sysslor idag.

Morgon- vs kvällsmänniska

Jag är en morgonmänniska. 

Det är underbart att gå upp tidigt och vara effektiv direkt på morgonen. Idag hade jag egentligen möjlighet till en ordentlig sovmorgon men jag vaknade och kände mig glad över att jag inte sovit bort hela morgonen. Det är ju under de där timmarna innan tolv som lugnet finns. Det kanske är för att ens tankar inte kickat igång och blandat ihop sig till en gröt (för det gör tankarna senare under dagen....), så då ser man allt lite klarare. 

Dessutom älskar jag frukost! Det behöver inte vara något fancy eller speciellt. Macka, yoghurt, juice. Jag skulle kunna äta i princip likadan frukost varje morgon och jag slulle fortfarande klappa händerna utav ren glädje över att få äta frukost ytterligare en morgon. 
 
På tal om frukost, den bör ätas nu. Jag satte nämligen igång med annat direkt när jag vaknade så frukosten fick vänta... 

Jag återkommer med andra delen i detta inlägg, kvällsmänniskan. 

Att säga det man faktiskt vill

Det där med att tala är inte så svårt, för mig i alla fall. Jag kan konversera med främlingar eller kompisar, prata inför ett fåtal eller flera, hålla ett oförberett tal eller ett planerat. Jag tycker inte det är så svårt.

Men det var det där med att säga det man faktiskt vill. Det är lite klurigare. Ibland så behöver jag förmedla något till någon. Något som är viktigt att det blir på det sättet jag vill. Den här gången kan jag inte bara säga det oförberett. Nej, jag grunnar på det länge, vrider och vänder på orden, ändrar formuleringar. Skriver om, skriver bättre. Slänger, börjar om.

Det kan ta tid och få ihop något riktigt bra och sen när jag väl ska säga det så bara händer något. Allt försvinner, puts väck. De där orden som var så välformulerade, så genomtänkta finns liksom inte kvar. Det slutar med att jag inte fick ett ord sagt, i alla fall inte det jag faktiskt ville säga.

Tillbaka

Det är dags att börja skriva igen
För mig handlar det om att få ut det som sitter fast där uppe i den där gråa massan
Lätta lite på trycket
Dela med mig av mina tankar, funderingar, ideér och känslor

Ibland blir jag inte riktigt klok på dem
Så därför skapar jag ett hem till dem här

Här kan de ligga och gro till sig tills jag kanske en dag läser dem igen och förstår dem på ett helt annat sätt
Ett sätt som känns lite mer rätt

Den är alltid lika långt bort men samtidigt så nära

Framtiden...

Ett ord som kan vara så skrämmande
Vad ska hända? 
Hur ska det gå? 
Vad blir jag när jag blir stor? 
Jag har en plan, men tänk om det inte blir så...

Att prata ut om den
Smida planer
Plan B och plan C
Om plan A inte går som man tänkt
Om man liksom inte riktigt hinner med

Men nu är plan C bestämd
Och likaså plan B
Det blir bra vilket som 
Framtiden
Kom bara kom
 

Idag tänker jag på dig, Farfar.

"Vad är det för dag idag?" "Är det redan helg?" "Va fort tiden gick!"

Ja, ibland går dagarna så fort att man inte hinner med. Helt plötsligt var det helg och vad gjorde jag egentligen i veckan? En timme kan ibland kännas som en halv eller ännu kortare.  

När ska man hinna med allt? Kan jag inte få en timma till per dag, det skulle vara perfekt tack. Snälla? Nähä, det går inte. Men jag kanske kan sova lite mindre, så jag hinner med det där jag ville göra. För när jag har gjort det så behöver jag ju tid att göra ingenting en stund. Eller i alla fall känna att jag inte behöver göra någonting så att jag kan göra det där jag verkligen vill göra... Förstår du? Hmmm....

Det mesta går att göra lite senare. Man kan skjuta på mycket. Man kan göra det om ett tag eller imorgon. Ta en paus först, göra något annat och sen gå tillbaka till det där man ville göra.. 

Men vissa saker går inte att göra, hur mycket man än vill. Och hur mycket tid man än har för att göra det. Den där dagen kommer då personen inte längre kommer svara på telefonsamtalet, eller inte kan svara på brevet, eller inte är där när man vill hälsa på. När den dagen kommer och man faktiskt inser att det inte går, hur mycket tid man än har över då inser man att man tog tiden, livet... lite förgivet. 


 





Test?

Jag hade en tanke bakom min titel "Få sommarkroppen 2014!" på min facebookstatus med länken till föregående inlägg. Jag tänkte att det kanske lockar fler besökare...

Det skulle vara intressant att testa om det faktiskt gjorde det. Men nu är det ju försent. Men tänk om jag hade gjort två statusuppdateringar på facebook med länk till samma blogginlägg. Men att det hade gått att räkna hur många "hits" varje statusuppdatering hade fått. För att se om: "Få sommarkroppen 2014!" hade fått fler hits än tex: "Trött på anorexi..." eller något annat som inte uppmuntrar till viktnedgång. 

Av vilken anledning klickade du på länken? 

Dags för förändring

“Anorexia nervosa has the highest mortality rate of any psychiatric disorder (Papadopoulos et al., 2009)”

Detta citat kommer från min kurslitteratur i Psykologi A som jag nu läser vid Uppsala Universitet. Jag var tvungen att läsa om citatet och tänka efter för att verkligen förstå innebörden i orden jag precis läste. Ja, klart jag visste att anorexi kan leda till döden, men att det är den psykiska störningen som har högst dödlighet kom som något nytt. Det kom som en chock.

Och det gjorde mig arg. Arg på samhället.

Arg på tidningar som trycker i oss människor massa struntprat om att man blir vackrare ju smalare man är. Förlora 10 kilo! Kom i form! Få sommarkroppen 2014! Banta! Banta! Banta! Arg på alla överretuscherade bilder som gör så att modellen ser smalare ut än vad hen verkligen är. Ska jag seriöst tro på att låren är ungefär lika smala som vaderna? Att modellen som sitter ner har lika smala ben som när hen står? Att underarmarna är lika smala som biceps?

Mest arg blir jag på att så många människor faktiskt tror att det är just så kroppen ska se ut. Inte ett uns fett någonstans. Fast egentligen är jag inte alls arg på dessa utsatta människor som blir slavar till denna fruktansvärda sjukdom. Anorexi, en störning i hjärnan som gör att du tror att du är tjock fast du egentligen inte är det. Du väljer att svälta dig själv.

Manipuleringen, den gör mig arg. Varför är det så att vi människor, homo sapiens som på latin betyder förnuftig människa, inte är just det som ordet på vår art betyder: förnuftiga? Och nu menar jag inte att människor som får anorexi inte är förnuftiga utan att de som manipulerar inte är förnuftiga. För det är de som skapar det skeva kroppsidealet som i sin tur delvis leder till anorexi, bulimi och vad vet jag!?

Nej, nu är dags att göra något. På riktigt. Skapa ett kroppsideal som inte gör folk sjuka. Kan man stänga ner alla dessa kanaler som skickar ut fel meddelande? Hm, hjärnan jobbar, helt plötsligt är jag inte trött längre. Jag har varit trött på detta alldeles för länge! Nu vill jag ha förändring! 


Lycka

Jag är så otroligt tacksam att jag har en kropp som fungerar. Ben som jag kan stå på, armar som jag kan röra på. Det är inte självklart. 
 
Att jag kan dansa, följa en annan människa till musik. Skapa något som är så vackert. När jag rör mig till musik så blir hela jag lycklig. Det är som att musiken ger mig energi och bara matar mig med glädje. 
 
Dansen är min befrielse. Den trollbinder mig. Lyckan är total. 

Förskola

Idag har jag jobbat precis 2 veckor på förskola. Jag fick jobb direkt och har haft jobb varenda dag. Det har skiftat mellan två olika förskolor men mest har jag varit på den ena.

De andra fröknarna är jättetrevliga och många säger saker som:

"Du är som en ordinarie!"
"Jag går i pension efter jul, du kan ju söka min plats."
"Du är en klippa Matilda."

Det är ju riktigt härligt att få den feedbacken. Men det bästa är ju när barnen trivs med mig. Det är ju det som spelar roll. Det är för dem jag är där

Som idag när jag var på en förskola för andra gången. En liten pojke från Island som precis blivit inskolad. Jag träffade honom första gången jag var där. Han har svårt med språket och vet inte riktigt hur han ska närma sig de andra barnen men så fort man säger kram eller knúsa (kram på isländska) så får man en härlig liten kram. Och idag när jag skulle gå så springer han efter och vill inte alls att jag ska gå. Han vill kramas. Då kramades vi helt enkelt och när jag sedan gjorde lite slängpussar så fick jag både slängpussar och en hel liten pojke som slänger sig i mina armar och ger mig en blöt liten puss som bara ett barn kan ge. En sån där härligt rosiga kinder och leende-puss. 

Så frågar du mig om jag trivs med att jobba på förskola eller inte så vet du nog vad svaret blir. 

Medmänniska på heltid

Tänk om det hade funnits ett jobb som medmänniska? Att arbeta med att vara en god medmänniska, set a good example. Då hade jag lätt sök.  
 
Inte för att jag är världens bästa medmänniska. Nej, utan därför att jag strävar efter att bli. Och därför att vi skulle må så mycket bättre om alla tänkte lite på att vara goda medmänniskor. 
 
 

Things changes

I have no problem with change, in fact, I like change. I think it's good for you. It makes you realize things you might not have known about yourself or other people.

But change can also be really difficult. You have to get used to something new. It takes courage and curiosity. I'm not sure everyone can handle change, some people are just made for routines, every new day the same as yesterday. 


I've had quite a few changes in my life. Life changing experiences. Yesterday I had a new realization, a new change. It won't be easy but it's for the best. You have to surround yourself with people that make you happy.


 

On a roof top in Lund. 
 

Tankar angående explosionerna i Boston

Jag finner inte ritkigt ord. Hemskt. Fruktansvärt. Scary. Det är vad som poppar upp i huvudet. I can't believe it. I don't want to believe it. Varför Boston? 

Det skulle ju vara säkert här. I don't call this safe. 

Dr Seuss Quote #14

“Oh the places you'll go! There is fun to be done! There are points to be scored. There are games to be won. And the magical things you can do with that ball will make you the winning-est winner of all.”
- Dr. Seuss

Dr Seuss Quote #12

“Only you can control your future.” 
- Dr. Seuss

Dr Seuss Quote #13

"“If things start happening, don't worry, don't stew, just go right along and you'll start happening too.”
- Dr. Seuss

Dr Seuss Quote #11

“If you never did you should. These things are fun and fun is good.” 
- Dr. Seuss

Dr Seuss Quote #10

“Why fit in when you were born to stand out?” 
- Drs Seuss

Dr Seuss Quote #9

“Being crazy isn't enough.”
- Dr. Seuss
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0